Berättelser som väg in i programmering och matematik i årskurs 1
En avhandling från Örebro universitet beskriver hur förstaklassare programmerar egna berättelser och pratar om tid, sträcka och riktning på vägen. Underlaget är litet, men tanken är intressant även för den som undervisar i programmering.
Sedan 2018 ingår programmering i läroplanen för matematik i grundskolan. Anna Sjödahl var då lågstadielärare och undrade hur hon skulle kunna använda programmering i sin undervisning, trots att hon inte själv kunde programmera. Det är den frågan hon nu har undersökt i en doktorsavhandling vid Örebro universitet, som forskning.se har beskrivit.
Studien
Programmering som mål och medel i matematikundervisningen: Med fokus på elever
- Författare
- Sjödahl
- År
- 2026
- Design
- Doktorsavhandling
- Urval
- 124 elever i årskurs 1
Vad avhandlingen visar
Sjödahl har tagit fram en lektionsmodul och testat och vidareutvecklat den i flera omgångar. Sammanlagt deltog 124 elever i årskurs 1.
Upplägget börjar utan dator. Eleverna hittar på en berättelse och ritar en plan på papper. Berättelsen delas upp i delar: vad händer först och vad händer sedan? När berättelsen ska föras över till ett program blir varje steg ett problem som eleverna måste lösa. De formulerar alltså sina egna problem och löser dem sedan.
Ett exempel som forskningen lyfter fram är två elever som skrev en berättelse om en flicka och hennes pappa. Först pratar de, sedan går flickan till affären. Eleverna programmerade dialogen, alltså vem som talar först och vem som svarar. Därefter skulle flickan flyttas från en plats till en annan. Då måste eleverna avgöra hur lång sträckan är och åt vilket håll hon ska gå.
Enligt Sjödahl blir matematiken synlig när problemen bryts ner i delar. Eleverna pratar om tid, sträcka och riktning. Pappersplanen fungerar som ett konkret stöd som gör problemen tydliga och viktiga att lösa. Hon uppger också att eleverna verkar tycka att det är roligt att programmera.
Hur säkra kan vi vara?
Inte särskilt säkra när det gäller effekter. Det finns några skäl till försiktighet.
- Det är en avhandling med 124 elever, och lektionsmodulen utvecklades under tiden. Studien visar vad som är möjligt i ett klassrum, men inte hur vanligt eller hållbart det är.
- Det som beskrivs är hur eleverna arbetar och vilka begrepp som blir synliga. Referatet redovisar inga resultat om elevernas kunskaper och ingen jämförelse med undervisning utan programmering. Om eleverna lär sig mer matematik går därför inte att säga utifrån det underlag som finns här.
- Slutsatsen att programmering kan bli ett värdefullt verktyg är forskarens tolkning. Att eleverna verkar ha roligt är hennes intryck, inte ett mätt resultat.
- Den här texten bygger på forskning.se:s referat, alltså en andrahandskälla, och inte på hela avhandlingen. Studien är heller inte jämförd med det samlade kunskapsläget om programmering i matematikundervisning.
En enskild studie är sällan ett facit. Den här är en intressant beskrivning av en arbetsmodell, inte ett bevis för att modellen fungerar bättre än andra.
Vad betyder det för praktiken?
Jag undervisar i programmering och läser till gymnasielärare i matematik, men jag har inte själv använt programmering i matematikundervisning. Därför kan jag inte säga hur Sjödahls modell fungerar i ett klassrum.
Det som fångar mig är något annat: ordningen i arbetet. Eleverna beskriver först något som en berättelse på papper, och det är först efter det som de skriver programmet. Berättelsen hjälper dem att förstå vad som ska hända i vilken ordning, och därmed hur ett program hänger ihop. Jag ser det som ett möjligt sätt att utveckla programmeringsundervisningen, inte bara matematiken.
I början när elever börjar programmera är en vanlig utmaning att förstå hur ett program körs och i vilken ordning instruktioner körs. Genom att börja med att skriva sitt program som en berättelse kan studerande planera sitt program innan det programmeras.
Det är min tanke, inte ett resultat. Studien gäller förstaklassare och matematiklärande, inte äldre elever som lär sig programmera. Om berättelsen först, programmet sedan fungerar även där är en öppen fråga.
Källor
- Örebro universitet via forskning.se (2026-03-23). Förstaklassare lär sig matte via programmering.
- Sjödahl, A. Örebro universitet. Programmering som mål och medel i matematikundervisningen: Med fokus på elever. Doktorsavhandling, länkad från forskning.se-artikeln.